Killarna gick på samma skola som henne. Men hon tänkte att om inte hon sa något om det, skulle nog inte dom heller göra det. Hon höll allting inom sig, berättade inte för någon. La både skuld och skam på sig själv. Hon var äcklig.

Några dagar senare fick hon sms av en av killarna "Om du inte håller tyst om det här så läcker vi ut bilderna". Vilket gjorde att hon slöt in sig ännu mer. Hon sa aldrig något, men en dag hittade hon en bild på golvet. Det visade sig att dom hade skrivit ut bilderna och lagt i folks skåp. Nu skämdes hon ännu mer.

Hon mådde dåligt och det blev inte bättre, men hon visade inget utåt. Rykten började spridas och folk började ta avstånd, även hennes vänner. Alla försvann. Hon blev ensam och i sin tysthet slöt hon in sig ytterligare.

Ingen av lärarna på skolan la märke till det eller valde att bry sig. Men det var en av lärarna som troligtvis hade hört ryktena och kanske till och med sett bilderna. Han kom till henne och sa att hon skulle hålla tyst om det, annars skulle skolan få dåligt rykte. 
Men ingen hade frågat efter Saras version av det hela. Omedvetet tog kanske de flesta förövarens parti. Medans hon blev stämplad som hora fick killarna mer status.

Det var aldrig någon som sa något direkt till henne. Men det skrevs på hennes skåp, på toaletter och anonymt på internet.

Hon tänkte att det var bäst att hålla ut tills hon fick byta skola.

Det pratades mycket med elever på skolor om just sex och vart gränsen går. Och de pratade även om just en sådan händelse. En tjej sa att om hon hade varit tjejen som blev utsatt skulle hon ha gått därifrån och inte legat kvar och bara "Nej, nej, jag vill inte.." och den andra lägger till att "Man kan göra mer som tjej i sånna  situationer." I helvete heller. Jag svär att dom inte vet ett piss om vad dom babblar om. Jag tror inte hon bara skulle gått därifrån om hon hade tre killar över sig. Tyvärr, men har man inte varit med om det är det ganska onödigt att yttra sig. För man vet inget. Det vet jag själv. När jag var mindre sa jag alltid till mamma att "om det skulle hända mig skulle jag försöka få honom att fatta att han får göra vad han vill bara han inte skadar mig på något annat vis och att jag skulle berättat direkt till mamma och pappa."
Men så är det verkligen inte. När man väl hamnar i situationenn så tänker man inte så. Man försöker kanske ta sig loss eller inte gör motstånd alls. Men med en hand tryckt mot käften kan man inte göra annat än att skrika. 
Sen var den en annan tjej som sa "Det är inte rätt att hon blev våldtagen, men om man tänker efter lite så kanske det inte hade hånt om hon inte hade varit sådär flörtig eller klätt sig så utmanande." Vadå dubbelmoral? Det var det enda skiten handlade om. Dom sa en sak, men sen sa dom, men eller mindre, emot sig själva.

Jag vet själv vad handlar om. Jag har nära som blivit utsatta för sexuella övergrepp, även varit med om det själv. Och det är därför jag yttrar mig kring detta. 

Övergrepp, självskadebeteende, självmordstankar, ångest. Jag vet precis vad det handlar om. 

Händer det något som du inte själv är med på så är det aldrig ditt fel, aldrig. Och lägg ingen skam på dig själv, våga berätta för någon. Det finns hjälp. Om man inte vill prata med någon i sin närhet för att man skäms finns det stödlinjer som Kvinnofridslinjen, BRIS och massa fler ställen att vända sig till. Tveka inte på att berätta. Det känns bättre om du lättar på det du bär.